lindakaremblomhav

Hi people!

härligt att det är lördag! vaknade inte upp direkt med världens bästa humör.. drömde något riktigt skumt som fick mig att bli på riktigt konstigt humör? anywayzzz kollade jag på en skit fet film på canal plus haha för bra!

så många blandade känslor? förstår inte vad ert problem är? så mycket skit som händer men vad man än gör liksom vad man än känner hur man än är så känns det fortfarande skumt att inte vara där? det är inte lätt när det är svårt, är ni avundsjuka eller bara själviska? det funkar inte så, hade jag bara fått lite mer fritid och frihet tror ni verkligen inte att jag hade delat det med er?... 7 månader till, men vet inte om ja står ut länge till? jag älskar er men det känns. är väldigt diskret och skriver indirekt så jag förstår om ni inte förstår. jag har förstora förväntningar i mitt liv det är därför jag alltid går tillbaka besviken..
ta inget förgivet och gå aldrig in i känslan, det är vad jag har lärt mig under denna sommaren!

FAN vad jag saknar dig alltså, i mina ögon var du en ängel, ett mirakel.. men för varje dag som gick började jag inse mer och mer vem du verkligen var? jag såg upp till dig upp till 110%, och din kompis? det märktes verkligen att der var din kompis.. haha bara där sjönk du i mina ögon! och när jag såg dig bland dina vänner såg jag att du inte är något mer än en toffel.. jag äcklas av dig men älskar när du är i min nähet ändå.. du bara sket i oss och gav din kärlek till henne? du är något för alla men för mig var du världen? du gjorde mig lycklig jag ville göra samma sak.. men det är skitsamma nu..och den dagen du inser att det inte är hon, Ring mig inte då för det är redan försent, du håller dig själv i kopplet jag fatta aldrig hur du skulle bli men du är det förflutna nu ha ett bra live PEACE!

fan det är så jävla mycket jag vill få ut känns så jävla bull att hamna i såna här stunder.. allt jag egentligen vill är att vakna upp och se min hund igen, det kan låta riktigt fånigt för er som aldrig har haft en hund innan, men jag lovar er.. när ni klickar du och din hund, blir hunden inget mer än er bästa vän.. om inte mer?
vi var i hemlandet ( polen ) förra sommaren.. jag ville inte följa med men pappa övertala mig och sa att han lova att köpa en hund till mig där och att vi skulle ta med hunden till sverige.. jag gick med på det direkt utan tvekan, har alltid velat ha en hund så detta var min enda chans, så jag tog den. livet handlar om att ta risker och nya chanser?!
vi läste massa annonser på tidningar, jag vet vad men något inom mig sa att ja ville ha en yorkshire terrier! och där hitta vi honom!.. dom ringde och prata med säljaren, vi åkte dit efter en stund.. det första jag tänkte när ja såg hunden var att ja skulle döpa den till pato.. jag vet inte varför det bara blev så.. så fucking vacker så tjock så söt helt lekfull full av liv sprang han på gräsmattan och ja börja leka med hunden direkt, vi klicka från sekund ett. tvingade mamma o pappa köpa honom på plats.. så vi gjorde det. det roliga var att vi inte fick se mamman eller pappan.. dom var tydligen inte där?
dom oljade honom med någon konstig olja innan vi fick ta med honom till de stället vi bor på i polen.. whatever.. jag höll honom under hela bilresan ahhh blir helt tårögd får nästan rysningar när ja tänker tillbaka till den känslan.. han skaka under hela bilresan han grät för han var rädd. inte visste han vart han skulle? ahhh älskling =(
han bodde med oss 3 dagar. måste bara berätta en rolig händelse hahah han sov  med mig i sängen en natt, jag skulle på toaletten mitt i natten och han sprang efter mig tyckte synd om honom så ja släppte in honom i toaletten hahah där satt jag och kissade och pato bara stirrade? han såg ut som ett frågetecken när han hörde att ja kissa så kissade han också fast på golvet hahahahha ja skratta så jävla mycket..

jag åkte till warszawa en dag med min kusin och hans flickvän för att shoppa, vi kom hem sent på kvällen och det enda ja tänkte på var pato saknade honom skit mycket.. när ja kom hem så var han inte där? frågade mamma var fan han var kommer inte riktigt ihåg men ja tror att vi lämna tillbaka honom där vi köpte honom för att vi inte kunde ta med honom till sverige föra tt vi inte kunde fixa passet och vi hade inte vaccinerat honom och det tog tid o blabla. så när vi åkte tillbaka till sverige åkte vi utan honom.. så dåligt ja mådde var skit ledsen och grät helt mycket under bilresan men mamma o pappa lovade mig att hämta honom inom en två månader..

vi ringde till dom i polen och frågade om pato och dom sa att dom inte var klara med honom.. vi ringde om och om igen, inte efter ett halvår efter typ, under julen blev han klar. det fick ja reda på på julafton så dom överraska mig ordentligt, dom åkte dit under nyår , stanna där ett par dagar och kom tillbaka med honom!
´minns fortfarande hur ful han var när han var tillbaka hahah han var helt aggressiv man kände inte alls igen honom, jag fick inte sitta på min egen soffa i vardagsrummet utan att han jagade ut mig, så ja tog hem aleks för ja vågade inte vara hemma själv med honom, pato bara fortsatte skälla haha han hatade oss, så gick vi hem till aleks en dag så prata jag med hans mamma och hon berätta mycket för mig, gav mig ett skit bra råd, hon sa att ha bar askulle undvika honom för då skulle han komma till mig själv efter ett tag, och det gjorde han.. vi hade honom en två månader allt var skit bra
efter ett tag såg mamma att han klia sig skit mycket och skit ofta, så hon tog honom till veterinären och där sa dom att han hade en sjukdom? och att han aldrig skulle bli bra igen? att det lika bra var att vi skulle avliva honom?  när hon kom hem från veterinären och berättade det för mig så gräääät jag som in i heeelvete och gick bara in i dåliga tankar, VARFÖÖRR MIN HUND? palla,!? men dom gav honom antibiotika som han skulle få ta varje dag i en månad och att vi skulle återvända om en månad för att kolla om det ens hjälpte..
en månad hade gått och han hade lugnat sig skit mkt han var inte lika aggressiv han var glad hela tiden, klia aldrig sig han började tycka om alla..
veterinären sa att han har blivit skit bra och att han kommer bli mkt bättre inom en tid men att vi skulle fortsätta ge honom tabletter men inte antibiotika för de var för starka för en sån liten valp.. så dom gav oss andra skit tabletter.. han blev bara sämre och sämre.. herregud nu kommer mina tårar :( .. ja ja men han blev bara värre och värre, blev mer aggressiv och börja skälla på alla igen, den bet nästan min bror och min pappa. kvittade hur taskig jag än var mot honom ibland så var han aldrig olydig mot mig eller något liknande..

ja orkade inte gå in på dåliga tankar så jag försökte vara positiv men det gick ju inte så bra..
jag var och tränade i gymet med aleks en dag och det var skit konstig träning, alllt gick skit segt för mig jag var skit konstig men trodde bara att det var någon humörsvängning eller något..
för ja visste att mamma skulle till veterinären med pato igen samma dag.. när jag kom hem var ja helt glad för ja visste att varje gång man bara låste upp dörren hörde man pato skälla och hoppa, han blev alltid så jävla glad att se dig, men ja hörde ingenting? jag hörde bara mamma prata i telefon med en riktig dyster röst.. och när ja kom hem fråga jag vart pato var?
hon avsluta sitt samtal genom att säga : linda har kommit hem nu.. jag måste prata lite med henne
min tårar bara rannnnnn ner jag visste inte något ja trodde att han kanske bara skulle vara i sjukhuset någon dag
hon kommer fram till mig och gråter och sa förlååt förlååt linda ja vet att det kanske var dumt men vi var tvunga.. jag koppla direkt jag ville inte höra henne säga de orden så ja började skrika slå på dörren och skrika att ja hatar henne och pappa mer än allt annat och började gråta ännu mer.. grät i stortsätt heeeela dagen..
kvällen kom och aleks tog hand om mig jag bara grät och grät. tvingade honom att åka till djursjukhuset på kvällen s vi åkte dit.. meningen var att ja ville gå in och be dom visa pato för mig en sista gång..
vi kom dit.. bara stod utanför och grättttt grääät grääät som ett litet barn jag skakade i hela min kropp, aleks lät mig inte gå in, så ja forsatte gråta bara stod där utan att göra något, kändes skönt att gråta ut på själva stället dom avliva honom, kände hans närvaro kändes så fucking skönt att bara gråta ut..
vet värsta var nog att han dog bara några dagar innan min födelsedag..

vila i frid min älskade ängel


när vi precis hade fått honom såg han ut så här :)



här har vi pato under julen/nyår när dom skulle ta med honom till sverige :)

här skulle han på hundskola

sover

när ja fick reda på att han var sjuk, tog med honom vart jag än gick, hade precis gråtit..

han blev alltid ful på bilder hahah han såg inte ut så här men detta var när ja var på toaletten han följde alltid efter mig vart jag än gick haha

någon dag innan han avlivades

älskar er

best i ever had!